Mamma biter på naglarna, studsar upp och ner, ropar, viftar med armarna, utstöter underliga läten och ber barnbarnet sjunga med i hejar-ramsorna. Jag orkar faktiskt inte med ytterligare en match i hennes sällskap! Dessutom hålle hon på Helsingborg! Jag känner mig nästan kränkt.
Det ligger i tiden. Läste en artikelserie i DN om kränknings-idéns spridning i landet. Författaren undrade om narcissismen är ett demografiskt problem? En som heter Nina Björk hade kommit på att det är "först när man blir förälder som "jagets reträtt" inträffar på riktigt, och man inte längre kan ropa "jag vill ha mer" utan tvingats inse att "mina handlingar börjar och slutar inte med mig"." Artikelförfattaren tror det finns ett samband. Att svenskar numera får barn sent i livet , i genomsnitt vid 33-årsålder. "När kenyanen blivit morfar kravlar sig svensken just upp ur tonårslivet". Det är väl därför mamma aldrig blir kränkt. Hon blev min mamma när hon var 12. Då var jag 3. Så var det sagt. Det som Migrationsverket länge misstänkt. Min mamma är inte min biologiska mamma. Det kan vi ta en annan gång. Men hur jobbig jag än är. Hur mycket jag än hatar hennes favoritlag: Helsingborg och Barcelona. Hon blir aldrig kränkt.Det är jag glad för. För jag har hittat på ett riktigt fult namn på den där Omotoyossi. Törs inte skriva det på bloggen. Då byter mamma lösenord så jag inte får blogga här mer. Hon blir som sagt aldrig kränkt för egen del. Men hon kan bli det å andras vägnar. Och då får jag verkligen passa mig.
Gerrardinho
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar