- vädret soligt och skönt.
- gräsmattan vackert grön.
- himlen blå.
- tifot snyggt.
- sånger och hejarramsor högljudda.
- publiken den gamla vanliga.
Jag hade med mig sonen, sonhustrun, dottern, dottermannen, några barnbarn och mitt nyförvärv. (Får hitta på ett nytt namn åt honom snart, för så himla ny är han inte längre. ) På läktaren återfann jag mina gamla vanliga "vänner":
- Kommentatorn. Snackade oavbrutet. Kan och vet allt om AIK och fotboll sedan tidernas begynnelse. Och förklarar allt i minsta detalj. Vare sig man vill eller ej.
- Örlundsmannen. För er som inte hört honom in action, ett litet referat: "Hallå Örlund! Kom hem till mig på en öl, Örlund! Vi måste träffas, Örlund! Jag älskar dig! Hör du mig, Örlund? Jag bjuder på öl, sa jag. Och en kram ska du ha, Örlund! Du är fanimig bäst, Örlund! Du måste komma hem till mig!"
- Tränarn. Han på läktaren, alltså, som inte har betalt för sina insatser. Instruerade alla spelare hela matchen igenom. De ska alltid springa fortare, passa till någon annan, vara någon annanstans. Skriker så det hörs över halva plan. Blir ofta uppmanad hålla käft av publiken. Ibland av spelarna oxå.
- Nykomlingen. "Han nr 5 är ganska bra. Vem är det? Jaha, ja. Var det honom det stod om i tidningen?Jaha, men 18 gillar jag inte. Vad heter han. Jaha. Ja. Varför gjorde han sådär? Jaha! Brukar du gå hit ofta? OK. Ja, jag...(här börjar han stöta på mig eller någon annan som är mer intressant än själva matchen i hans ögon.)
- Gnällo. Har alltid synpunkter på allt. I synnerhet domaren. Tycker alla i laget är sämst. Både motståndarna och AIK. Sämre lag har aldrig setts på en fotbollsplan, enligt Gnällo. Ingen fattar vad han varför han plågar sig igenom AIK:s matcher. "Är du djurgårdare, din gnälljävel?" brukar tysta honom. Men bara en kvart.
Jag längtar redan till nästa match. Vi ses! Ronaldinha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar